John Andrén skickar här ett julkort och önskar alla en riktigt god och fridfull jul med mycket tid för läsning. Sjunk riktigt djupt i läsfåtöljen och invänta ett nytt härligt år fyllt med fina läsupplevelser och nya litterära bekantskaper.
God Jul och Gott Nytt År önskar Andrénsamlingen!
Härom veckan anordnade Lunds Universitetsbibliotek ett heldagsseminarium om specialsamlingar på temat ”Mög på hög”. Titeln kan ju få en och annan att höja på ögonbrynen, men faktum är att en samling böcker som bara läggs på hög faktiskt blir mög om man inte aktivt arbetar för att strukturera, tillgängliggöra och visa fram vilka skatter som gömmer sig bland högarna.
Dagen bjöd på många intressanta föreläsningar, såväl biblioteksfolk som forskare och arkivarier delade sin syn på specialsamlingar. En historiker talade lyriskt om handskriftssamlingarna på Lunds UB, hon beskrev det som att det är lätt att bli hög på mög!
Det är något att ta fasta på – det unika och udda bör upphöjas i tider av likriktning och boksamlingars överlevnad i framtiden bygger på att sticka ut och kunna erbjuda något alldeles extra. Andrénsamlingen kommer ha det i bakhuvudet och tillåta sig att bli hög på mög!
Boken Flora Symbolica: Flowers in Pre-Raphaelite Art av Debra N. Mancoff (2003), samlar målningar och konstnärer från den prerafaelitiska eran. De verkade i en tid då blomman hade en stark symbolisk laddning i det viktorianska samhället.
Vi möts av en väl genomarbetad bok med välformulerad text som kretsar kring blommornas plats i den prerafaelitiska målarkonsten, som sade sig vilja fira livet, kärleken och skönheten genom blommorna.
Prerafaeliterna var en brittisk konstnärsgrupp som tyckte att samtidskonsten tappat enkelheten och det fromma allvar som de menade att konsten gav uttryck för före Rafael. Motiven de målade var ofta kristna eller hämtade från sagans värld, med lyrisk romantik som ledstjärna. Efter bara några år upplöstes gruppen, men fungerade fortsatt som inspirationskälla för jugendmåleriet och konstnärer som Edward Burne-Jones och William Morris.
Oscar Wilde hade en betydande roll i konstvärlden under sin levnad, genom att fungera som språkrör för den konstnärliga riktning som bejakade det estetiska uttrycket:
“The Irish-born Wilde became a regular figure in London social circles after he completed his education at Oxford University in 1878. Noted for his wit and his wardrobe, Wilde became the most articulate spokesman for the Aesthetic Movement, and undertook a lecture tour of North America in 1882 to speak about interior decoration and the art of the Pre-Raphaelites.” (Mancoff, 2003, s. 95)
Källa: Nationalencyklopedin, prerafaeliter. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/prerafaeliter hämtad 2018-11-15.
Vad skulle litteratur och läsupplevelser vara utan tillhörande illustrationer? Självfallet är bokstäverna och i förlängningen texten de bärande tecknen för en berättelse, men bilderna bidrar ofta starkt till att lyfta berättelsen ett snäpp. Själva bokens tilltal med omslag och illustrationer är många gånger avgörande för om en bok ska bli läst över huvud taget.
Bilderna bidrar till att vi uppmärksammar en bok och väcker nyfikenhet. I tidernas begynnelse var ju alla böcker (berättelser) helt bildbaserade, grottmålningarna kan ju sägas vara en sorts böcker, bärare av historier, men utan en enda bokstav. Idag kan en berättelse framställas utan en enda bild, bokhistorien bjuder alltså på båda ytterligheterna.
Det är fler än jag som har funderat på vilken roll bokillustrationer spelar för läsningen och litteraturen. I Andrénsamlingen finns flera verk som diskuterar detta intressanta ämne:
”The History of the Illustrated Book – The Western Tradition” (1981) av John Harthan är en bred tillbakablick på bokillustrationens utveckling från det forna Egypten till våra dagar. Särskilt fokus läggs vid konstnärens betydelse för illustrationen. Det fastslås att bokillustration är en i högsta grad livaktig och rik konstform.
“Victorian Illustrated Books” av Percy Muir är mer specifikt inriktad på en historisk period, nämligen den viktorianska. Här får böcker och tillhörande illustrationer i England under andra halvan av 1800-talet hela utrymmet. Muir menar att den höga tekniska standard, det estetiska uttryck och den diversitet som rådde inom bokillustration under den viktorianska eran sedan inte kunnat överträffas.
Ytterligare en bok som fördjupar sig i viktorianska bokillustrationer är “The Victorian Illustrated book” (2002) med Richard Maxwell som redaktör. Tio forskare delger oss här i varsitt kapitel olika ingångar till ämnet. Bilder i böcker var en central del av den viktorianska kulturen, då de både fungerade som underhållning men också bärare av viktiga spörsmål kring historia, geografi, språk, tid och design. Boken är särskilt intressant i Andrénsamlingen eftersom ett kapitel ägnas åt illustratören Aubrey Beardsley under rubriken ”Aubrey Beardsley ”embroiders” the literary text” av Nicholas Frankel.
Barbara Tepa Lupacks bok ”Illustrating Camelot” från 2008, fördjupar sig istället i legenderna kring Kung Arthur. Boken bjuder på fantastiska illustrationer, många av dem återgivna i färg och analyserar de legendariska legenderna ur alla möjliga vinklar. Även här ägnas ett kapitel åt Aubrey Beardsleys illustrationer.
Nästa gång du läser en bok – ägna illustrationerna lite extra uppmärksamhet, det är de värda!
Var sitter du helst när du läser? Har du en favoritfåtölj, läser du i sängen eller kan du läsa var som helst bara boken är tillräckligt bra?
Vår vän Don Quixote tycks här ha funnit sin favoritplats, bekvämt tillbakalutad i en stol med hög rygg, ledigt klädd och med bra läsljus från fönstret intill där dagsljuset flödar in.
Förhållandena verkar särskilt gynnsamma, Don Quixote tycks läsa med stor inlevelse av döma av ansiktsuttrycket och den höjda armen, beredd att gå till svärdattack ifall romanfigurerna skulle bli för närgångna.
Vem vet, det är kanske en god idé att ha ett tillhygge till hands nästa gång du slår dig ner för att läsa en bok?
I torsdags, 4 oktober, var det så dags för styrelsen i Ryttmästare John Andréns stiftelse att sammanstråla till årsmöte i Andrénrummet på Ystads Stadsbibliotek, för att därefter avnjuta ”a splendid dinner with delightful dishes” på Hotel Continental. Det blev sannerligen en splendid dinner med en poetiskt komponerad meny som torde passa ett litterärt orienterat sällskap:
Eldad havskräfta serveras med lardo, brynt havskräftsmör, sensommarens gurka och kräm på lagrad prästost
Hällristad biff serveras med grillad purjolök, märgemulsion, variation på jordärtskocka (friterad, bakad, råhyvlad och puré), gruyère samt riven kycklinglevermousse
Fryst chokladmousse serveras med havtornskräm, kryddsyltade havtorn, varm salt kolasås och krispig honung
Kvällen avslutades med ”en flaska gammalt portvin (Vintage) av det bästa märke, som för pengar kan erhållas i Ystad”, enligt John Andréns vilja.
Så skål och tack för maten John!
Under dagen förärades John Andréns minne även med en blomsterbukett i favoritfärgen vitt på Gamla Kyrkogården i Ystad.
8-9 juni 2018 gick den första internationella konferensen i Ryttmästare John Andréns stiftelse av stapeln. Nedan ser du några glimtar från konferensdagarna, middagen på Brasserie du Sud – Continental du Sud, stadsrundvandringen i Ystad samt besöket vid John Andréns grav på Gamla Kyrkogården.
Fotograf: Lena Malmquist och Ylva Petersson.
Känns sommarens ljumma vindar redan långt borta kan du drömma dig bort med en samling äventyrliga kåserier med tropisk touch. Bengt Danielsson gav år 1954 ut boken Djungelvandringar och havsseglatser: en samling resekåserier.
Den ovanligt säljande baksidestexten förebådar att en angenäm läsupplevelse ligger framför:
”Resare-Bengt berättar i denna bok om roliga och spännande upplevelser under åtta års tropikfärder. Hans humoristiska stil och vakna öga för det ovanliga gör boken med dess skiftande innehåll till en alldeles idealisk läsning för hela familjen”
Kapitelrubrikerna är inte sämre: ”Vi jagar efter bubblor och skum”, ”Kannibalhistoria”, ”Bläckfiskarnas liv”…
Bengt Danielsson är kanske mest känd för att ha deltagit i Kon-Tiki-expeditionen med Thor Heyerdahl. Expeditionen filmatiserades 2012 med Gustaf Skarsgård i rollen som Bengt Danielsson.
Boken är extra intressant i Andrénsamlingen där den återfinns bland John Andréns privata böcker med en dedikation från författaren själv:
”Till Byråintendent John Andrén med tahitisk aloha från Bengt Danielsson Papeete, den 25 november 1961”
”The book that Dorian Gray loved and that inspired Oscar Wilde.”
Den här veckan får vi ett boktips, eller i alla fall ett utlåtande av en bok från en mycket speciell recensent – nämligen en fiktiv person vid namn Dorian Gray.
Dorian spelar själv huvudrollen i Oscar Wildes roman Dorian Grays porträtt och får där romanen A rebours av Joris-Karl Huysmans (1884), i sin hand.
Utlåtandet blir som följer:
“Hans blick föll på den gula boken som lord Henry hade sänt honom. Vad kunde den innehålla? Han kastade sig i en länstol och började bläddra i boken. Efter några minuter var han fördjupad i den. Det var den egendomligaste bok han någonsin läst. Han tyckte att all världens synder skrudade i underbara dräkter drog förbi i ett stumt gycklartåg till musik från spröda flöjter. Ting som han dunkelt och vag hade drömt om blev plötsligt verkliga. Och ting som han aldrig hade drömt om uppenbarades så sakta för honom.
Det var en roman utan handling, med endast en person. Det var helt enkelt en psykologisk studie över en ung parisare som i det nittonde seklet vågade försöket att realisera alla de förflutna århundradenas tankar och lidelser, att i sig själv sammanfatta alla de skiftande åskådningar som världsanden hade genomlevt, fascinerad – just på grund av förkonstlingen – av de självförnekelser som människorna så ovist hade kallat dygd likaväl som av den naturliga revolt som vishetens människor ännu kallar synd. Boken var skriven i denna rikt fasetterade och egendomligt gnistrande stil som på samma gång är klar och dunkel, fylld av provinsialism och arkaismer, av tekniska termer och sinnrikt utförda parafraser, en stil som kännetecknar den franska symbolismens finaste företrädare. I dess bildspråk fanns metaforer lika egendomliga som orkidéer och lika subtila till färgnyansen som de. Sinnenas värld beskrevs i den mystiska filosofins termer. Man visste ibland knappast om det man läste var ett medeltida helgons extatiska utgjutelser eller en modern syndares sjukliga bekännelser.
Det var en farlig bok, en rent förgiftande läsning. En tungt doftande rökelse tycktes låda vid dess blad och förvirra hjärnan. Blotta rytmen i meningarna, deras fina monotona musikalitet, fylld av invecklade omkväden och konstrika upprepningar, framkallade hos ynglingen där han satt och läste kapitel efter kapitel ett dvalliknande tillstånd, ett sjukligt drömmeri som kom honom att glömma allt omkring sig, omedveten om skymningen som föll och skuggorna som tätnade.”
s. 144-145 ur Dorian Grays porträtt av Oscar Wilde (2014, pocketutgåva)
En sådan beskrivning väcker onekligen en viss nyfikenhet och visst är det en kittlande känsla att kunna läsa samma bok som Dorian Gray och kanske bli lika tagen av den som han blev?
I Andrénsamlingen finns boken på franska Á rebours (1903), engelska Against the grain (1926) samt på tyska Gegen den Strich (1921) och läser du den hellre på svenska finns den till utlån, då med titeln Mot strömmen (2004).
