Vad kommer hända med all korrespondens som vi idag för i digitala kanaler? Alla sms, mejl och meddelanden som vi dagligen skriver till nära och kära?
Vi delar ju gärna stort och smått, det vardagliga såväl som de stora livsfrågorna med mobilen och datorn som verktyg. Kommer något av allt detta finnas kvar för eftervärlden? Är det ens önskvärt att kommande generationer, både släktingar och för oss helt okända människor, läser om våra funderingar, bekymmer, förälskelser, våndor och högst privata tankar som vi kanske bara vill dela med en enda människa – till den som är mottagare av mitt sms?
Är det kanske en befrielse att den digitala brevväxlingen inte kommer finnas bevarad för eftervärlden? Eller kommer framtida generationer ha svårt att förstå sig på oss? Tappar vi kontakten bakåt? Blir framtidens människor historielösa i större utsträckning? Är det till nackdel i så fall?
Eller fyller brevväxlingen enbart en funktion just i stunden, mellan två personer och det är gott så?
Kanske är det själva formen som gör brevskrivandet till något magiskt, vare sig den sker med papper och penna eller digitalt. Det att noga välja de rätta orden, att få vara helt själv med sina ord och tankar, skyddad från yttre bedömning. Att sen gå och vänta på svar, vända och vrida på varje formulering, skulle jag skrivit annorlunda? Varför dröjer det så länge innan jag får svar?
Glädjen när svaret väl kommer, hur en dag kan vändas från trist och håglös till strålande på ett ögonblick, bara genom några tecken på en skärm eller en bit papper.
När T.E. Lawrence stod i begrepp att ge ut boken Seven Pillars of Wisdom bad han sin vän George Bernard Shaw, en brittisk (irländsk) författare som fick Nobelpriset i litteratur 1925, att läsa manuskriptet. Det blev faktiskt hans hustru Charlotte Shaw som först läste igenom det, vilket blev startskottet för en lång brevväxling med T.E. Lawrence som resulterade i över 300 brev!
I Andrénsamlingen finns sex band innehållandes T.E. Lawrence korrespondens med olika personer. Fyra av dem ägnas åt brevväxlingen mellan Charlotte Shaw, Bernard Shaw och T.E. Lawrence under titeln Correspondence with Bernard and Charlotte Shaw, vol. 1-4.
De inleds med en fin beskrivning om vad brev kan betyda, det att dela sin själ och sina innersta tankar med en annan människa, att brevformen kan göra att två människor känner till saker om varandra som ingen annan vet.
Bernard Shaw upptäckte först efter hustruns död vilken stor betydelse brevväxlingen mellan Charlotte och Thomas Edward haft:
”It takes a long time for two people to get to know each other, and from a diary I discovered lately, and some letters which she wrote to T.E. Lawrence, I realise that there were many parts of her character that even I did not know, for she poured out her soul to Lawrence.”
Undrar vad människorna som figurerar i brevsamlingen hade tyckt om de vetat att deras korrespondens skulle bindas in i fina böcker med guldkant till allmän beskådan? Skulle de känna sig stolta eller kränkta?
Det får vi aldrig veta. Det enda vi kan göra är att läsa breven med respekt för brevskrivarna.
