Kontrapunkt

Såg du tv-programmet Kulturfrågan Kontrapunkt på SVT 1 igår kväll 7 april?

Kulturfrågan Kontrapunkt är en frågesport där två lag bestående av olika kulturpersonligheter tävlar mot varandra i frågor om litteratur, konst, musik och kultur.

Kanske studsade du till i soffan när Andrénsamlingen och Ystads Stadsbibliotek plötsligt nämndes som ledtråd i frågan om Oscar Wilde!

Kolla 24 minuter in i programmet på SVT-play.

Jätteroligt att Oscar Wilde-samlingen på Ystads Stadsbibliotek uppmärksammades, liksom Aubrey Beardsley, som ju också är en mycket intressant kulturprofil – inte minst i Andrénsamlingen.

Gul bok

Det är snart påsk, varför inte passa på att uppmärksamma tidskriften The Yellow Book.

Vi gör det genom att titta närmare på en biografi som fördjupar sig i en av tidskriftsredaktörernas liv och verk.

Karl Beckson har skrivit boken Henry Harland: his Life and Work (1978), som bygger på över 300 brev, skrivna av Henry Harland och hans hustru Aline.

Henry Harland är idag mest hågkommen för att han tillsammans med Aubrey Beardsley var redaktör för tidskriften The Yellow Book, som i sin tid stack ut, milt sagt. Men Karl Beckson låter oss här lära känna fler sidor av Harland:

”In the 1880s, Harland was a successful novelist writing under the pseudonym of ‘Sidney Luska’. But in 1889, Harland decided to leave New York, where he was born and brought up, and settle in London with his wife.

Soon the couple made friends with many of the leading writers of the day, and their home in Cromwell Road became a sort of legend as an artistic and literary centre of London, regularly visited by Henry James, Arthur Symons, Aubrey Beardsley, Max Beerbohm, Kenneth Grahame, Richard Le Gallienne, Evelyn Sharp and Netta Syrett among scores of other personalities of the time.

Abandoning his earlier style for more sophisticated and Bohemian poses, Harland soon rejected his sensational novels of the ‘80s that had secured him initial fame as a novelist.

His novels and short stories in the remaining years of his life were remarkable popular successes. But today he is perhaps best remembered, in association with Aubrey Beardsley, as the editor of The Yellow Book, a magazine so different from any other ever published before that it outraged the Victorian conventions, causing a sensation the reverberations of which are still felt to this day.”

Sarah Bernhardts näsduk

Boken Sarah Bernhardt: the art of high drama av Carol Ockman och Kenneth E. Silver (2005), bygger på en utställning på The Jewish Museum i New York, som ägde rum 2 december 2005 – 2 april 2006. Det är en mycket vacker bok som med hjälp av många fotografier visar Sarah Bernhardts liv och verk.

Tack vare alla avbildade föremål kan vi bekanta oss med den stora skådespelerskan, exempelvis en näsduk hjälper till att levandegöra Sarah än idag.

I prologen berättas: Sarah Bernhardt, at least her memory, is alive and well and living in New York. Her handkerchief belongs to Cherry Jones, the 2005 Tony Award-winning best actress in John Patrick Shanley’s drama Doubt. She has graciously lent it to our exhibition.

The handkerchief was given to her by the great American actress Julie Harris, who received it from the first lady of the American theater, Helen Hayes. Whether Hayes got it directly from Bernhardt, as some think, or from the renowned Shakespearean actress Julia Marlowe is open to question. What matters to the luminous sorority of actresses who have passed it down from tone to the other for several generations is the physical connection to the first modern star in the West. To possess Bernhardt’s handkerchief – to touch something that she has touched – makes her tangible as only the most personal objects can. …

Like the best traditions, the transmission of the Bernhardt handkerchief is as much about renewal as the safeguarding of posterity. The performance that can happen only once, that can never be exactly repeated, is the essence of live theater. Each time a gifted actress makes her entrance, theater is reborn, and forever changed. For the women who have had the privilege of owning it, Bernhardt’s handkerchief is not only a direct link to her and to her genius but also an assertion of their own distinctive talent. Embroidered with the name “Sarah” on one of its edges, this modest square of fabric embodies the continuity of brilliant theatrical performance.

Samma känsla av närhet uppstår när man håller någon av John Andréns böcker i sin hand. Böckerna som vi vet har varit i hans ägo och som han värderade högt, hjälper oss att komma nära personen som vandrade på jorden under första delen av 1900-talet.

Kanske är det så att fysiska föremål får ännu större dragningskraft och ger oss en ännu starkare länk bakåt i historien när allt mer av våra liv blir digitala. Vad kommer vi lämna efter oss för föremål till framtiden? En hårddisk?

Tanken på en vacker mjuk spetsnäsduk eller en älskad bok känns mer lockande….

Miniature Posters

Det är fascinerande att tänka på att bara människan är tillräckligt intresserad av något så kan hon vara kapabel att skapa vad som helst! Se bara på denna lilla samling av titelblad som någon gjort sig möda att producera. Den fyller ju egentligen ingen större ”funktion”, men ack så trevlig och vacker!

Samlingen med 20 titelblad sätter strålkastarljuset på Aubrey Beardsleys illustrationer till olika böcker utgivna under slutet av 1800-talet. Hans konst och skapande blir på det här sättet lättillgänglig, man får sig till livs hans stil och delar av produktion på ett enkelt och okomplicerat vis. Det är ett behändigt och belysande format – dessa små vykort eller tavlor får oss att stanna upp inför något som vi ofta bara bläddrar förbi helt oreflekterat.

Detta visar att även ett titelblad i en bok kan vara vackert och värt att ägna tid och möda.

Bok för soffbordet

Malmcolm Brown har sammanställt boken Lawrence of Arabia: the Life, the Legend (2005) som bygger på en utställning på Imperial War Museum. Därför är det en mycket bläddervänlig bok som mestadels består av fotografier. En utmärkt så kallad coffee table-bok alltså. Denna visuella biografi, som boken själv kallar sig, ger oss tillfälle att bekanta oss med legenden och den första moderna celebriteten – T.E. Lawrence.

Boken är mycket omsorgsfullt gjord med vackra kapitelrubriker, hör bara: The years of hope and ambition. The years of triumph and trauma. The wilderness years. The legend and the legacy.

I inledningen står:

”In Lawrence’s own atmospheric photographs, haunting paintings of the desert and its peoples, evocative drawings and ephemera, all supported by quotations from his personal account of his experiences, we are able to enjoy the unfolding drama at first hand.”

Det stämmer verkligen.

Exempel på hur vi kommer nära Lawrence är genom fotografierna tagna i hans stuga Clouds Hill, Dorset, samt återgivna citat såsom:

”All men dream: but not equally. Those who dream by night in the dusty recesses of their minds wake in the day to find that it was vanity: but the dreamers of the day are dangerous men, for they may act their dream with open eyes, to make it possible. This I did.”

Särskilt inblickarna i stuglivet väcker intresse och vill man stilla sin nyfikenhet ytterligare kan man surfa in på National Trust webbsida som beskriver Clouds Hill ingående.

Filmtips!

Den här veckan blir det ett filmtips, nämligen filmen Queen of the Desert, som är en amerikansk-marockansk långfilm från 2015. Regi står Werner Herzog för och i rollerna återfinns namn som Nicole Kidman (som spelar Gertrude Bell), James Franco, Robert Pattinson (som spelar T.E. Lawrence), Damian Lewis och Jenny Agutter.

Om du har lånekort vid Bibliotek Skåne Sydost kan du titta på filmen gratis via strömningstjänsten Viddla eller Cineasterna. Viddla presenterar filmen så här:

”Queen of the desert är en krönika om Gertrude Bells liv. En resenär, författare, arkeolog, utforskare, kartograf och politisk attaché för det brittiska imperiet i början av 1900-talet. Vid den brittiska ambassaden i Teheran förälskar sig Gertrude i sekreteraren Henry Cadogan. Efter ett tragiskt slut på deras romans, beslutar hon sig för att resa genom öknen i hopp om att utforska okända platser och möta de som befolkar denna orörda värld. Bland många intressanta människor låter hennes färd henne möta walesiska byn Tremadogs mest kände person: T.E. Lawrence, mannen som mest kom att bli känd som Lawrence av Arabien. Som kvinna ur de högre stånden förde hon sig lätt i alla världar och i alla möten och gjorde mycket för att öka imperiets kunskap om mellanöstern, även om denna filmatisering kanske tummar lite på verklighetens egentliga skeenden.”

Det går också bra att titta på filmen via SVT-play, där den är tillgänglig till och med söndag 28 februari 2021.

Gertrude växer alltså upp i ett mycket välbärgat hem i England, men längtar tidigt ut i världen – bort från överklassens konventioner, ut till friheten och nya kunskaper. På vägen möter hon många människor och vänskapen till T. E. Lawrence växer sig stark i öknen.

Varför dras Gertrude till beduinerna och deras livsföring som är så fjärran mot vad hon själv vuxit upp med? Hon säger själv i filmen: ”Det är deras frihet. Det är deras värdighet. Det är poesin i deras liv.”

Genom filmen kommer Gertrude och Thomas Edward oss nära, de blir mera levande. Vi får såklart komma ihåg att det här är en spelfilm, men den ger en känsla för tiden som Bell och Lawrence verkade i och nyfikenheten väcks onekligen till att lära mer om dessa människor. Vad gör man då? Jo, uppsöker Andrénsamlingen som ger rika möjligheter till fördjupning och vidare studier!

Börja förslagsvis med att bekanta dig med boken Desert Queen: The Extraordinary Life of Gertrude Bell, Adventurer, Advisers to Kings, Ally of Lawrence of Arabia av Janet Wallach, som beskrivs i blogginlägget Öknens drottning från sommaren 2019.

Bilderna är hämtade från queenofthedesertmovie.com Där kan du även läsa mer om filmen.

Hundar och cigarrer

Ni får ursäkta, men den här veckan blir det ett långt citat från en bok i Andrénsamlingen, helt enkelt för att det väcker nyfikenhet från första stavelsen och tecknar en bild av en brittisk stjärna för 100 år sedan.

”In the winter of 1921 a young war widow living in Chelsea noted in a newspaper that a Mrs. West of Ashfields, Ormskirk, Lancashire, needed an assistant for some literary work. Although ignorant of proof-correcting, Mrs. Whittall answererd the notice and soon was on the train to Ormskirk, feverishly studying the Clarendon Method as the fields and factories of the Midlands flashed by.

At Ormskirk she was met by car and driven out of town into the country, past the imposing gates of Lathom Park and into the drive of a large cottage set behind a privet hedge at the edge of the Lathom estate. The door was opened by a tall and handsome woman with dark masses of hair, a deep and resonant voice, and two griffon dogs yapping at her heels. These, Mrs. Whittall learned immediately upon stepping into the entrance hall, were Georgina and Sally. It was not until some moments later that she realized that the resident of Ashfields was not “a Mrs. West” at all, but the renowned actress Mrs. Patrick Campbell.

The literary work turned out to be the actress’s autobiography; but that was not the immediate task. Mrs. Campbell was leaving at once to give a lecture at Brighton. Would Mrs. Whittall mind spending the night at Ashfields alone? More important, could she be relied upon to give Georgina and Sally the delicate attentions they required? Sally would sleep in a basket, but Georgina (worth £100, confided Mrs. Campbell) preferred her mistress’s pillow, or-in an emergency – Mrs. Whittall’s. Furthermore, Sally had suffered a heart attack: it might be necessary to get up in the middle of the night and dose her with brandy. “God bless my soul!” exclaimed Mrs. Whitall under her breath, wondering what other duties might be extorted from her by the demanding Mrs. Campbell. But she had come a long way, she needed the money, she had mastered the Clarendon Method, and so she stayed.    …

On occasion Mrs. Whitall would be pressed into service in the kitchen to make coconut icing. If there was anything Mrs. Campbell enjoyed more than a good Havana cigar, it was food – the richer and more plentiful the better.” (1984, s. 3-4)

Så här inleds boken Mrs Pat: the Life of Mrs. Patrick Campbell av Margot Peters när Mrs. Whittall möter den stora skådespelerskan för första gången. Whittall skulle komma att bli Campbells sekreterare och nedtecknare av aktrisens självbiografi.

Beatrice Rose Stella Tanner (född 9 februari 1865, död 9 april 1940), gick under artistnamnet Mrs Patrick Campbell, eller ”Mrs Pat”. Hon gjorde teaterroller i uppsättningar av bland andra William Shakespeare, George Bernard Shaw och J.M. Barrie, turnerade i USA och syntes på vita duken. Dessutom gjorde hon en roll i Oscar Wildes drama The Importance of Being Earnest och de två var goda vänner.

I Peters biografi får vi följa Mrs Pats levnadsbana som andas stjärnglans, elegans, lyx, cigarrer och små knähundar som onekligen ger liv åt bilden. Ett av de små liven hette Pinkie Panky Poo och att hundägare gärna porträtteras tillsammans med sina älsklingar är inget nytt påfund, om det vittnar bokens insamlade fotografier från början av 1900-talet.

Det är lätt att i detta sammanhang påminnas om John Andrén, som också hade en fäbless för små hundar, cigarrer och god mat. Alla har vi våra intressen som sätter guldkant på tillvaron!

Ephemera

Andrénsamlnigen består inte enbart av inbundna böcker. Nej, John Andrén var förutom trakterad av litteratur även djupt intresserad av mat och resor. Därför finns i samlingen en större mängd menyer sparade från Johns resor från jordens alla hörn. Därtill är det inte en omöjlighet att hitta smålappar, kvitton eller liknande instuckna mellan boksidorna som, efter vad det verkar, fått fungera som bokmärke i all hast.

Detta ”bruksmaterial” skall inte viftas bort så lätt, nej, det berättar intressanta saker om vår bokläsare och den samtid som han verkade i.

Någon som har tagit fasta på de små lapparnas potential är Alison Cullingford, som i boken The Special Collection Handbook (2016) med liv och lust beskriver dessa dokument som på fackspråk kallas ’ephemera’:

“Ephemera are ‘fragmentary documents of everyday life’ (Richards and Twyman, 2000): such as ‘leaflets, handbills, tickets, trade cards, programmes and playbills, printed tins and packaging, advertising inserts, posters’ (Ephemera Society website).

One of the best known ephemera collections is the John Johnson Collection at the Bodleian Library, which contains over a million items. Johnson’s definition, quoted on the Collection’s website, was ‘Everything which would ordinarily go into the waste paper basket after use, everything printed which is not actually a book’.

The emphasis on transience in the first part of Johnson’s definition is characteristic of much thinking about ephemera, and implicit in its very name, which derives from a Greek word meaning something that lasts a day. However, many kinds of ephemera were created to be kept as souvenirs (theatre programmes for instance) or as collectables (cigarette cards).” (s. 59)

‘fragmentary documents of everyday life’ – har ni hört så poetiskt!

Varför ska specialsamlingar ägna uppmärksamhet åt sådant som andra gör sig av med så fort det fyllt sin funktion? Jo, Cullingford förklarar:

“Ephemera interest Special Collections users because they were produced to meet the needs of the moment. They are primary source material for those interested in local, social, political history, not to mention the history of printing and design.” (s. 59-60)

De där till synes oskyldiga och betydelselösa smålapparna, kom ihåg-listorna, kvitton, biljetter och så vidare, kan säga något om människan. I det vardagliga och triviala kan stora tankar och skeenden gömma sig.

Förresten, vet du vad ”ephemera” också betyder?

Dagslända.

Sandens rike

Vill du ha en roman att försjunka i under julhelgerna finns i Andrénsamlingen en riktig bladvändare som andas spänning och äventyr!

Rob Ryan har skrivit boken Empire of Sand (2008) som är en roman baserad på T.E. Lawrence underrättelseverksamhet i Mellanöstern under Första Världskriget.

Inte minst pryder boken sin plats i julljusstakarnas sken med guldstänk och sanddyner.

Trevlig läsning!